Hanna

Jag var och plockade godis på Gråbo, vet inte exakt vad klockan kan ha vart, stax efter 13 kanske. Då får jag ett samtal som jag trodde skulle va ett vanligt samtal. Jag tar upp mobilen och samtidigt som jag ser att det är mamma som ringer och svarar ser jag att jag missat ett samtal innan. Trodde dock det var mamma som ringt gången innan också.

Mamma berättar att Elin hade känt sig konstig på förmiddagen och att dom hade åkt in på förlossningen. Och när dom kommer in, utan att gå in närmare på detaljer så bestäms det att hon skall sättas igång.

Jag vet inte hur jag skall förklara känslan, när man får höra att en syster är igång satt. Man blir glad, lycklig och orolig på samma gång. Jag hade i stort sätt inte fattat förrän då att min syster skulle ha barn. Vist har jag tänkt någon gång, "Min syster är med barn"! Men jag har aldrig fattat innebörden i det. 
Det var först då, då när mamma ringde. Efter att jag pratat med mamma börjar jag nästan gråta och det blir inte bättre av att jag ser att det inte var mamma som ringt det missade samtalet utan Elin. Jag försökte ringa upp, men det enda jag gjorde var att komma fram till telefonssvaran.. och jag trodde att hon stängt av den pga att dom inte ville bli störda något. Vilket kändes kattskit rent ut sagt! Vi hade grällat typ en vecka innan och vist våra gräll brukar inte hålla i sig och det är bra nästa gång vi pratar. Men mina tankar gick till att hon trodde att jag inte ville prata med henne för att jag ännu var sur och låångsint. Efter att jag skrivit ett sms till henne där jag skrev "Förlåt!! Hörde inte att du ringde! Pratat med mamma nu. Lycka till! O ta och skynd dig, Timmy sa igår att det inte blir denna månaden så nu har du typ 11 o en halv timma på dig! Tänker på dig. Älskar dig syster!

Hon ringer, från Sams mobil! Och fatta om jag blir glad att få prata med henne då. Hon berättar att det är först nu hon blir nervös för förlossningen och att hon inte riktigt fattat själv förrän nu. Så ja, Tack jag var inte den enda!

Jag kunde knappt jobba efter, allt jag gjorde gick klumpigt och jag hällde i fel godis sort i fel godis och jag var bara rent ut sagt förvirrad. Så mycket känslor!

Jag pratade med mamma, pappa, robin. Men tiden gick så lååångsamt.

Jag vet inte hur många gånger jag ringde mamma..

Innan jag skulle gå och lägga mig kl halv 10 så skrev jag ett sms till mamma och frågade hur det såg ut. Hon svarade att hon var där nere och att Elin var öppen 6 cm.

Mamma ringde typ kvart över 10 och sa att Elin var inne i krystningsfasen. Huu, hur skulle jag kunna sova den här natten!?!?

Kollade på telefonen hela tiden, var rädd att ljudet kanske hade försvunnit, lr telefonen kanske hade stängt av sig själv. Man vet ju aldrig.. 
Så mycket tankar! Så ledsen för att min syster har ont, men tanken på hur lycklig hon blir när barnet kommer ut får en att fatta att det kommer vara värt det.  Men hon är så liten och skör, det är ju trorts allt min LILLA syster!! Så hönsig var länge sen jag kände mig.

Räddslan på att det skulle hända barnet något var inte stark, men fanns där. Hur mycket det skulle ta på min syster. Att jag inte skulle kunna göra någonting, att jag är helt hjälplös!
Räddslan att det skulle hända min syster något var ännu svagare, men tankarna kom och gick. Tänk om dom fått fel provsvar när hon tog prover för förlängdblödningstid, mm.

Jag kanske somnade till en kvart, då ringer mamma! Men hade inte somnat in så långt så jag kände mig ändå klar vaken när jag svarade. Dom har fått gjort kejsarsnitt, hans huvud var uppåt, alltså inte ner mot madrassen, som det borde va. Babyn mår bra, Elin ligger på uppvak och allt är kanon!

Men ändå fanns känslan där att något skall ha hänt Elin, jag vet, det kanske inte gör det. Det kanske aldrig har gjort det, MEN jag vill bara höra av henne. Fråga hur hon mår! Höra hennes röst!

Jag fick kort av mamma, hon sa att det var en stor kille på 4480gr och 52 cm om jag inte mins fel. Men på kortet såg han sååå liten ut! Jag som skrev sms till min bror när mamma sa att dom var i krystningsfasen, hade lovat att jag skulle höra av mig när jag hört något mer. Jag skrev grattis och skickade kortet. 
Viste inte om jag skulle ringa pappa lr ej, tänkte att hon kanske ville göra det själv. Men mamma sa att det skulle ta ett tag innan hon vaknade och att hon troligtvis var jätte trött då. Och jag tänkte, om han var lika orolig som jag, så skulle det vara skönt för honom att jag ringde. Så jag ringde.

Sen var det bara och jobba, jag kollade på min telefon varje kvart tror jag. För att se att jag inte missat något. Ville som sagt bara höra hennes röst!

Det över skrev jag förut idag, innan jag åkte och jobbade, innan 12.

Publicerade inte pga att jag funderade på att finslipa så jag fick ut mer känslor. Men jag skiter i det!

Jag har sätt den lilla krabaten nu, dom säger att han är stor! MEN han är ju sååå LITEN!

Jag har till och med hållt i honom faktiskt. Första babyn jag håller i. Vilket inte var så farligt som jag trodde. Nu vill jag bara hålla i honom igen!

Han mådde bra, Elin mådde bra och dom verkar ha det bra. Så nu, nu är jag lugn!

Inatt skall jag kunna sov!